Konsten att trycka böcker

Att kunna trycka böcker har beskrivits som en av de tre största upptäckterna det senaste årtusendets. Vid sidan av krutet och kompassen är det boktryckarkonsten som i grunden har förändrat den mänskliga civilisationen allra mest.
Vem som uppfann den kinesiska konsten att trycka böcker vet man inte, men redan på 500-talet e.Kr spreds stora mängder tryckta texter i Kina, där man hade framställt böcker flera hundra år innan färdigheten spreds till Europa under 1400-talet. Det var också kineserna som uppfann papperet som visade sig vara utmärkt att använda vid tryckning.

Boktryckarkonsten var ingenting som uppstod över en natt, eller nånting som dök upp som en snilleblixt från nån enskild uppfinnare. Konsten att framställa böcker var en process som tog mycket lång tid att utveckla, det var en metod som sakta växte fram stegvis, under lång tid och på flera håll samtidigt.

Långt innan man lärde sig att trycka, satt munkarna  i sina kloster och plitade med penslar och ritstift medan de skrev ned gamla texter för hand. Den metoden fungerade också, men det kunde ta år att färdigställa en enda bok och då i ett enda exemplar.

Den första stora tekniska landvinningen man kom på för att kunna trycka och framställa flera exemplar av samma boksida var när man började snida hela sidor ur en träplatta, med text, bilder och allt. Samtidigt måste snideriet göras spegelvänt för att sidan skulle bli läsbar när den färgades in och överfördes (trycktes) på ett papper i en skruvpress.

Man kan förstå att böcker inte tillhörde var mans egendom på den tiden eftersom de måste ha varit oerhört dyra i framställningskostnad. Men å andra sidan var ju inte läsekonsten särskilt utspridd heller.

Johann Gutenberg

Den person som senare kom att kallas för boktryckarkonstens fader var en tysk guldsmed vid namn Johann Gutenberg och den teknik det handlade om i Gutenbergs fall var egentligen inte en uppfinning, utan en tillverkningsprocess i tre delar.

1. att tillverka verktyg för framställning av metalltyper.    
2. att kunna sätta samman textrader av dessa typer som sedan gick att återanvända.
3. att ta fram en fungerande tryckpress.

Med den här metoden kunde man föra över färg från de infärgade typerna till pappret medan den övriga pappersytan förblev helt ofärgad, och metoden kunde göras om gång på gång om man ville ha fler exemplar av samma sida.








Tryckpressen som Gutenberg konstruerade hade stora likheter med dem som användes vid vin och oljeframställning och det är sannolikt att det var den konstruktionen som Gutenberg byggde vidare på när han tog fram sin tryckpress. Det anses också att Gutenberg tog fram en överlägsen tryckfärg.



Före tryckningen sattes textraderna i en form där de sedan färgades in med handtagförsedda skinndynor, så kallade tamponer.

Det här var ett moment som krävde stor skicklighet eftersom det gällde att få tryckfärgen jämnt fördelad över alla typer innan man placerade ett fuktat pappersark över typerna. Därefter lät man tryckpressens digel pressas ned mot papperet så att färgen överfördes till papperet.

Det finns dokument bevarade som antyder att Gutenberg så tidigt som 1438 hade planer på en ny, icke namngiven uppfinning. Men för att kunna skaffa lämpligt material och kunna försörja sig under den tid utvecklingsarbetet beräknades pågå måste han få fram kapital.1448 lånade han pengar av en släkting för att kunna komma igång på allvar och två år senare lyckade han utverka ett betydande lån av finansmannen Johann Fust.

I kontraktet stod det att den tryckeriutrustning som Gutenberg planerade att inhandla, eller på egen hand framställa, skulle utgöra säkerhet för lånet. 1452 gjorde Fust en ny investering i Gutenbergs affärsrörelse och kort därefter uppstod det en konflikt mellan Gutenberg och Fust, vilket utmynnade i att en för Gutenberg kostsam domstolstvist. Resultatet blev att finansmannen Fust tog kontroll över tryckeriverksamheten och 1455 blev Gutenberg helt utträngd ur företaget som Fust fortsatte att driva tillsammans med sin måg som också var tryckare.

Det naturliga borde ju ha varit att Gutenberg skulle bli både rik och berömd efter alla år av banbrytande uppfinningar, men så blev det inte.. I stället gick det - som det så ofta gör här i världen - att andra kunde sko sig på hans geni. Visserligen kom han att gå till historien som boktryckarkonstens fader men det visste han inte då.

Nu blev istället fordringsägaren Fust och andra konkurrenter rika och berömda på grund av alla vackra böcker de kunde trycka och sälja medan Gutenberg fick dra åt svångrem ytterligare ett hål och börja om från början.

Undra på att karln ser bister ut på bilden..  Det här hände visserligen under 1400-talet, men visst känns affärsmetoderna igen. Det är minsann inte enbart tryckmetoden som vi ärvt från medeltiden.

Omkring 1480, cirka 30 år efter Gutenbergs teknikförbättringar var boktryckarkonsten ordentligt etablerad i Europa och under andra halvan av 1400-talet trycktes drygt 40.000 titlar och 15 miljoner böcker.

Den första boken på svenska 

1495 trycktes den första boken på svenska språket av en man vid namn Johan Fabri. Boken var en religiös sedelärande betraktelse av en fransk teolog vid namn Jean Gerson. Bokens titel är Aff dyäfwlese frästilse eller Bok om djävulens frästelser som den kallas på på svenska.

I början av 1500-talet kan det ha funnits upp till fem verksamma tryckerier runt om i Sverige, tryckerier som som i huvudsak arbetade åt kyrkan och i viss mån även för statsmakten. Men det ordningen skulle snart få ett slut.

När Gustaf Vasa kom till makten 1523 dröjde det inte länge förrän han ledsnade på alla dessa boktryckare som jobbade för den förhatliga katolska kyrkan och 1526 landsförvisade han den sista katolske boktryckaren, som då var verksam i Söderköping.

Biskop Brask protesterade och menade att det även i det nya Sverige behövdes dugligt folk som kunde trycka böcker. Men då svarade kungen att det inte behövdes några tyskar till detta för han tänkte utrusta ett eget kungligt tryckeri i stället. Men det var lättare sagt än gjort visade det sig, för när han senare beställde ett antal nya bibelöversättningar fick man ändå kalla på hjälp från Lübeck.

Jürgen Richolff den yngre blev den som kom att trycka den bibelöversättning som sedan skulle bli stilbildande för det svenska skriftspråket. Vid sidan av de statliga beställningsverken var bokmarknaden i stort sett obefintlig i Sverige under 1500-talet.

Gustaf Vasas censur och reformationens dråpslag mot den katolska bildningskulturen, vad det som slog undan benen för bokproduktionen. Under hela 1500-talet lär det inte ha tryckts mer än 4 000 böcker och broschyrer i Sverige. 
Det var inte förrän på 1600-talet då Gustaf II Adolf började satsa på den svenska kulturen som det började hända saker. 

Johannes Bureus som var den första riksantikvarien och riksbibliotekarien stod för det svenska premiärbidraget till den internationella typografin när han utvecklade ett typsnitt som kunde användas till att trycka runskrift.

Uppskattningsvis trycktes 4,000 böcker i Sverige på 1600-talet och 40,000 på 1700-talet, en siffra som steg till 400,000 under 1800-talet.
Efterfrågan på böcker växte mer och mer, men tryckmetoderna  utvecklades inte i samma takt. Det var först när cylinderpressen uppfanns som det började hända saker, men då tog utvecklingen ordentlig fart i stället.

Så kom man även på, att det gick att trycka på båda sidor av ett papper samtidig, och sedan kom rotationspressen som gjorde det möjligt att trycka på rulle. Nästa stora steg i utvecklingen var när offsettrycket kom. Men då börjar vi komma in på en helt annan teknik.

                                                                                                                                                        Alf