Sätteriet

Det första som hände när en trycksak beställdes hos Rosenlöfs Tryckeri var att den registrerades och behandlades på kontoret. Vid Rosenlöfs var det hävd att den som utsågs till VD och ordermottagare även skulle ha en grafisk bakgrund, därför var manuskripten till största del färdiga för sättning när dom anlände till sätteriet.

Här sattes alla texter för hand. Varje bokstav, eller typ som de heter ligger i kaster sorterade efter olika typsnitt och storlekar.

Kasten är en låda försedd med 123 olika fack där de stora bokstäverna (versalerna) ligger sorterade i bokstavsordning från A till Ö i kastens övre del, medan de små (gemena) är placerade så att de bokstäver som används oftast ligger närmast sättaren, det vill säga längst ned och i kastens centrum.

Förutom bokstäver innehåller kasten tecken som punkter, komma, bindestreck, siffror och mellanlägg av olika tjocklekar. När kasterna inte används är de placerade i regaler som är ett speciella skåp för förvaring av kastlådor.

Vid Rosenlöfs finns det mer än 400 olika stilar och storlekar att arbeta med.



Vid sättning av stora trycksaker som affischer och liknande använde man typer av trä i stället för bly som annars är det vanliga materialet.

Anledningen till att man använde trä till stora typer är av rent praktiska skäl, eftersom stora blytyper skulle bli alldeles för tunga och ohanterliga att arbeta med. Träsorten man oftast använde till trätyper var roten av päronträ efter som det materialet dels var tätt i sin struktur och dels hårt och tåligt mot belastning och slitage.

Vid handsättning sätts som namnet antyder texten för hand. Varje typ plockas en och en ur kasten tills de bildar ord och meningar.

Verktyget som sättaren använder kallas sätthake och är en ställbar hållare som sättaren håller i ena handen medan texten plockas ihop med den andra.


När sätthaken är full lyfter sättaren över raderna i en form som fylls på med text till sidan är komplett.

Därefter knyts den ihop med ett snöre, eventuellt tillsammans med en kliché om sidan ska innehålla en bild.

När det är klart så långt placeras sidan i en avdragspress och färgas in för ett första avdrag; ett korrektur. Om allt ser bra ut och ingenting behöver justeras kan sidan lämnas ut till tryckeriet.

Måttsystemet

Typograferna använder sig av ett eget måttsystem vid benämningen av olika storlekar på stilarna. Här talar man inte om millimeter utan om punkter.

En punkt är storleksmässigt lika med 0,376 mm. Ex. Storleken Cicero är 12 punkter och Corpus som är något mindre 10 punkter osv.

På lådornas etiketter kan man se vilken storlek och typsnitt som kasten innehåller

Punktsystemet är fortfarande den måttenhet som ligger till grund när vi ska välja vilken storlek vi vill ha på texten när vi skriver på våra datorer.


Avläggning

Efter tryckningen är bara halva jobbet gjort för sättaren, nu ska alla bokstäver, tecken, siffror, mellanlägg tillbaka i respektive kast, samma sak med eventuella linjer och övrigt material som använts vid uppbyggnaden av sidan. Allt måste tillbaka i rätt fack och det här är ett verkligen ett grannlaga arbete som kräver stor noggrannhet om det inte ska bli kaos nästa gång materialet ska användas.

Avläggning var också ett utmärkt sätt att låta lärlingarna "nöta" in noggrannhet och lära sig att var sak har sin plats.

Sättmaskinen

1970 gjorde företagsledningen en av sina få eftergifter för teknikutvecklingen när man köpte en amerikansk sättmaskin av märket Linotype Multi licenstillverkad i Tyskland 1929.

Maskinen köptes begagnad av Sundsvalls Skolstyrelse för 2.500 kronor i samband med att deras kursverksamhet upphörde.

Med sättmaskinens hjälp kunde man nu skapa stora textmassor betydligt snabbare än med handsättning.

En sättmaskin fungerar i korthet så; att när sättaren trycker ned exempelvis Abc på tangentbordet så frigörs motsvarande mässingsmatriser - som är små gjutformar - från magasinet i maskinens övre del och transportera ned i rad. 

När hela raden är fylld sprutar maskinen 290-gradig flytande bly över matriserna från en blygryta.

Vartefter som textraderna gjutits och svalnat matas dom ned i en behållare där dom kan plockas upp och placeras i en form och bindas med ett snöre på samma sätt som man gör med den handsatta texten.

Matriserna som används vid gjutningen sorteras därefter automatiskt av maskinen och transporteras tillbaka till magasinet i ett evigt kretslopp. 

Samma sak med det använda blyet som återanvänds genom att smältas ned i blygrytan efter tryckning. 

Sättmaskinens begränsning är att den endast kan framställa texter. Vill man även ha linjer, kolumner eller bilder osv. så måste man komplettera med den gamla hederliga handsättningen.

Arbetsmiljön

Blyet som typerna består av och som täckte händer och fingrar på sättaren efter en dag på jobbet var säkert inte hälsosamt eftersom bly lagras i kroppen och lär kunna angripa nervsystemet. När bly och trycksvärta fastnat lite extra hårt efter en arbetsdag så tog man bara en skvätt trikloretylen på en trasa och gnuggade en stund så blev man ren och fin igen.

Den metoden skulle förmodligen inte ett skyddsombud ha rekommenderat idag, men några sådana fanns det inte på 50-talet och begreppet arbetsmiljölag myntades inte förrän 1978 och då var ju Rosenlöfs redan historia.

Men å andra sidan var det kanske inte farligare med bly och lite trikloretylen än att arbeta i dimman mellan Manne Olssons pyrande cigarettmunstycke och Birger Johanssons ständigt rykande cigaretter av märket Fairfax.

Alf