Historik över Rosenlöfs tryckerimuseum

Har man väl tagit sig upp för de stora, tunga men outslitliga trappstegen av sten och passerat de höga ytterdörrarna på var sida om farstun som man säger i Ovansjö, då befinner man sig i en enastående och unik miljö.



Paketeringsrummet vid Rosenlöfs Tryckerimuseum är fyllt av dofter och atmosfär som sakta sipprar mellan springorna i de grönmålade väggarna och det första man lägger märke till är det stora packbordet till höger, där så många av tryckeriets anställda började sin yrkesbana.

Den naturliga starten inför en yrkeskarriär som typograf var att som springgrabb paketera och leverera trycksaker till järnvägsstationen och postkontoret i Kungsgården. Det är även här, i paketeringsrummet som besökarens tidsresa tar sin början..

Året är 1887, Oscar den II är kung i Sverige. I Amerikas förenta stater uppfinner tysk-amerikanskan Emeli Berliner grammofonen och här hemma konstruerar Frans Wilhelm Lindqvist fotogenköket.
Samtidigt påbörjade den då 19-årige Helmer Rosenlöf en tryckeriverksamhet i Rosentorps källare genom att i huvudsak trycka visitkort och brevpapper på en tryckpress han köpt från Hallströms maskinverkstad i Jönköping.



Redan då var Helmer sjuk i TBC, en sjukdom som fortfarande inte är att leka med. Dessutom hade han svårigheter att få rörelsens ekonomi att gå ihop - till skillnad från hon med grammofonen och svenske Lindqvist med fotogenköket som senare fick namnet Primus - därför skrev Helmer ett brev, förmodligen på ett egenhändigt tryckt brevpapper till sin äldre bror Ruben, som vid den här tiden var kronolänsman i Bergsjö. Helmer ville att brodern skulle flytta hem och hjälpa till med skötseln av tryckeriet.                                                                                                       

Helmer Rosenlöf

Företaget växer

Och så fick det bli. Ruben Rosenlöf  slutade med polisverksamhet, skatteuppbörder och indrivningar och flyttade hem till Ofvansjö socken som det hette på den tiden. Med Rubens hjälp började verksamheten få vind i seglen och ekonomin kom på fötter. Den 21 juli 1890 grundades "Bröderna Rosenlöfs Accidenstryckeri AB" vars produktion fortfarande mest bestod av visitkort, brevpapper och reklamblad. Den sortens produkter var då som nu till stor del färskvara, så jobben rullade in.

De första tio åren bedrevs verksamheten, som tidigare nämnts i Rosentorp som var brödernas föräldrahem. Rosentorp är villan på andra sidan vägen, där museets utställningslokaler och reception finns idag.

1896 avled Helmer Rosenlöf endast 29 år gammal vilket naturligtvis måste ha varit ett hårt slag för brodern. Men seg och målinriktad som han var så drev han ändå företaget vidare och snart började affärerna blomstra.


Vid sekelskiftet 1900, endast tre år efter broderns frånfälle ansåg Ruben att tiden var mogen för expansion. Han lät då upprätta tryckeribyggnaden samtidigt som han köpte in nya maskiner både för tryckning och bokbindning. Bland annat köptes en rullinjeringsmaskin från Förste & Tromm i Leipzig för 309 kronor och 50 öre, Den maskinen var sedan i drift ända till nedläggningen 1974.

Ruben Rosenlöf

En resa i tid och rum

Att ta steget över tröskeln till tryckeriavdelningen och se de stora och vackert formade maskinerna som fortfarande är kopplade till remdrifternas fullt fungerande axlar och hjul i byggnadens tak, och att höra ljudet från den stora Eikhoffpressen från 1909 är ingenting som nutidsmänniskan får upplev på andra ställen i dag.

För att inte tala om de breda furuplankorna i golvet; nötta av trötta fötters slitage under mer än hundra år. Fläckade och impregnerade av tryckfärg och allsköns kemikalier ligger dom där som tysta tidsdokument. Kärnfriska och av sällan skådade dimensioner bär dom oss på vår tidsvandring.

Om någon undrar varför Ruben valde att investera så mycket i Kungsgårdens utkant, då ska man veta att runt förra sekelskiftet var Ovansjö socken centralort i den här delen av Gästrikland och att den största anledningen till etableringen där var transportfrågan.

Vid den tiden fraktade man det mesta med häst och vagn, eller över och längs vattendrag och då fick man inte ha bråttom. Bilen var visserligen uppfunnen men det fanns inga speditionsfirmor som ASG eller liknande vid den tiden, bland annat beroende på kombinationen dåliga vägar och bildäck.

Däremot byggdes järnvägsnätet ut i rasande fart och blev snart den näring som helt skulle ta över och säkerställa snabba och säkra godstransporter, inte minst i inlandet. 1857 var bansträckan mellan Gävle och Storvik färdigbyggd och 1859 kunde man skicka gods ända till Falun.

I Kungsgården, ett stenkast från Rosenlöfs tryckeri fanns redan en järnvägsstation så den geografiska etableringen kunde knappast ha gjorts bättre.





Ruben en visionär

Mellan 1900 och 1938 växte företaget både fysiskt och ekonomiskt och det investerades i ny teknik som snällpressar och skärmaskiner. Tryckeribyggnaden utökades med en sätteridel och ett papperslager.

När tryckeriet stod färdigt och folk började anställas köpte Ruben även en fastighet som han lät bygga om till flerfamiljshus. Det huset kom sedan att kallas Typhem på grund av att de anställda typograferna fick bo där till en billig penning.
Det där var ganska vanligt förr i tiden bland större företag och i en del fall var det kanske ett tecken på att man ville ta socialt ansvar. Men det kunde även bli en tung black om foten för den anställde, som visste att han riskerade både arbete och bostad vid en eventuell konflikt.

1913 gjorde en ny teknik sitt intåg vid Rosenlöfs tryckeri som redan tidigare ansågs vara ett tekniskt avancerat företag. Nu började man dra sladdar kors och tvärs i lokalerna, det monterades elmotorer, lysknappar. Kontakter skruvades fast i väggarna och nya armaturer kom på plats.

Vintertid värmdes lokalerna dels med kakelugnar och senare dels genom en stor kokseldad värmepanna från Skoglund& Olsson som var placerad i källarvåningen.
Uppvärmningen från pannan var och är vattenburen och de stora värmeelementen fungerar fortfarande, men kokspannan är idag utbytt mot en oljepanna.

Varde ljus!  Elektriciteten hade flyttat in vid ortens mejerien, beretts plats på fattighuset och vid tryckeriet i Kungsgården som växte så det knakade. Idag är det svårt att föreställa sig hur det kan ha varit att exempelvis arbeta som handsättare utan en ordentlig belysning.
Innan den moderna trycka-på-knappen tekniken flyttade in drevs maskinerna via en bullrande och rykande oljemotor som var placerad på utsidan av själva tryckeribyggnaden.



1938, efter nära femtio år som företagsledare beslutade Ruben Rosenlöf att dra sig tillbaka av hälsoskäl. Han erbjöd 8 av sina anställda att ta över verksamheten, vilket de gjorde och i samband med övertagandet satsades cirka 2000 kronor vardera i aktiekapital samtidigt som man fick aktier i förhållande till hur många arbetsår var och en hade i företaget.
2000 kronor låter kanske inte så mycket, men omräknat till dagens penningvärde motsvarade det ungefär 56,000 och det var säkert en ansenlig summa för en vanlig typograf vid den tiden.


Tyvärr fick inte Ruben njuta av ledigheten på gamla dar, ty allt är förgängligt, inte ens företagsledare har evigt liv. I december samma år lämnade Ruben Rosenlöf det jordiska.

Torrdassets tid var förbi

I mitten av 50-talet fanns de fotmanövrerade hålslag- och skoningsmaskinerna till höger om ytterdörren, en plats som springgrabbarna även brukade utnyttja medan dom knaprade i sig sina medhavda smörgåsar. Men nu fick de båda maskinerna flytta en trappa upp till linjeringsrummet för att göra plats åt en skinande vit vattenklosett och ett tvättställ.
Tidigare hade man varit hänvisad till en nyckeln på en spik invid ytterdörren och till en promenad söderut längs Korsikavägen där dasset var placerat diskret inbäddat i ett hav av syrenbuskar.
Sommartid kunde det vara skönt att få komma ut och sitta en stund i lugn kontemplation bland pilfinkar och gråsparvar, men vintertid var det inte lika lustigt alla gånger, speciellt inte för springgrabbarna vars första uppgift, efter att ha laddat kokspannan på morgonen var att skotta sig genom plogvallen och fram till dassdörren efter en snörik natt. En nog så viktig uppgift innan nöden tvingade ut gubbarna efter frukostägget och rågkakan. I annat fall tog fan bofinken.. även vintertid.

Slutet är nära 

Med nya tekniker och en hårdnande konkurrens i tryckeribranschen började det gå utför med det gamla tryckeriets ekonomi och 1968 gick rörelsen med underskott för första gången. Men ledningen gav inte upp och man bestämde sig för att köra vidare.
Efter att Ruben Rosenlöf lämnat scenen och de anställda tagit över som ägare till tryckeriet gjordes inga nyinvesteringar, vilket säkert bidrog till att ytterligare snabba på nedläggningen som kom 1974.

Med facit i hand vet vi att just "försiktigheten" hos de nya ägarna och deras rädsla för att satsa på  den nya tekniken var det som räddade all gammal utrustning från att hamna på tippen. I stället gav det oss och framtida generationer möjlighet att på ort och ställe se och uppleva en av världens bäst bevarade grafiska arbetsplatser. Det kulturarvet ska vi vara evigt tacksamma för idag och se till att vårda det ömt.

1970 skaffade man visserligen en begagnad sättmaskin av märket Linotype Multi, en amerikans maskin, licenstillverkad i Tyskland 1929. Maskinen köptes begagnad av Sundsvalls Skolstyrelse för 2,500 kronor i samband med att deras kursverksamhet upphörde. Även den maskinen fungerar än idag.  
Tidigare hade all text satts för hand vid Rosenlöfs, men med sättmaskinens hjälp kunde man nu skapa stora textmassor på bråkdelen av den tid det tagit att sätta för hand. Men det hjälpte inte, det var för sent att boka plats på resan mot en allt snabbare grafisk utveckling.

1974 nådde Bröderna Rosenlöfs tryckeri vägs ände och verksamheten lades ned. Den 5 juli blev sista arbetsdagen. Maskinerna stoppades, de anställda tog sina matväskor, låste dörren och gick hem. Åttiosju års tryckeriverksamhet hade upphört.



Uppståndelsens tid

25 november 1974 beslutade Sandvikens kommunfullmäktige att förvärva fastigheten med byggnader, och alla inventarier. Den 5 maj1983, nio år efter nedläggningen öppnades åter Rosenlöfs tryckeri, men nu som ett världsunikt bruksgrafiskt museum där allt, byggnader, maskiner och övrig utrustning fortfarande var helt bevarade och i samma bruksskick som den dagen då "gubbarna" gick hem.
Att det här kunde ske kan vi tacka Sandvikens kloka och framsynta kommunpolitiker för, eftersom de besatt både vilja och förmåga att ta tag i nånting som normalt inte finns med på dagordningen.

Man bildade Stiftelsen Rosenlöfs Tryckerimuseum vars uppgift är att ta det ekonomiska ansvaret för museet. Även Rosenlöfs vänner - en ideell förening vars verksamhet då som nu är helt inriktad på att det gamla tryckeriet måste bevaras och hållas levande såg dagens ljus.

Vänföreningen jobbar fortfarande outtröttligt med skötsel av maskiner och utrustning och med att sprida kunskap om museet och de gamla grafiska yrkenas historia. Det gör man bland annat genom att hålla museet öppet med guidade visningar för skolungdom och allmänhet. 

Vänföreningen ägnar sig även åt viss praktikantverksamhet för att överföra och bevara de gamla yrkeskunskaperna till yngre generationer och det gör man genom en varsam användning av den gamla utrustningen, vilket är en förutsättning för att museet även i fortsättningen ska kunna behålla statusen som en levande rest från en svunnen tid och yrkesepok.

En bygdens son att vara stolt över

Att Ruben Rosenlöf var en framgångsrik affärsman och företagsledare det vittnar inte minst museet och dess historia om. Men att han även hade andra bottnar i sitt sätt att tänka och verka, det är det kanske inte så många som känner till.



I slutet av 1920-talet donerade Ruben hela 30,000 kronor till kyrkan för uppförande av ett krematorium på orten. En vacker tanke kan man tycka, och det gjorde säker även Ruben. 
Men se där högg han i sten, för varken handlingen eller tanken föll i god jord bland odalmännen i socknen.
I en renodlad jordbruksbygd som Ovansjö där var man minsann inte vana att bli uppeldade, där ville man fortsätta att ligga hos varann även efter döden.




Hur det gick? Jo som det ofta brukar göra i goda berättelser så slutade även denna historia ur verkligheten till allas belåtenhet.
Pengarna från donationen kom så småningom att användas i samband med uppförandet av en minneslund invid Ovansjö kyrka. Så även omde inte användes helt i enlighet med Rubens önskemål så kom dom ju ändå att bli till glädje för de kremerade.
Och Ruben Rosenlöf han gick till historien som urtypen för vad vi idag kallar en sann entreprenör.

                                                                                                                                                         Alf