Att kunna trycka böcker har beskrivits som en av de tre största upptäckterna det senaste årtusendets. Vid sidan av krutet och kompassen är det boktryckarkonsten som i grunden har förändrat den mänskliga civilisationen allra mest. Vem som uppfann den kinesiska konsten att trycka böcker vet man inte, men redan på 500-talet e.Kr spreds stora mängder tryckta texter i Kina, där man hade framställt böcker flera hundra år innan färdigheten spreds till Europa under 1400-talet. Det var också kineserna som uppfann papperet som visade sig vara utmärkt att använda vid tryckning. Boktryckarkonsten var ingenting som uppstod över en natt, eller nånting som dök upp som en snilleblixt från nån enskild uppfinnare. Konsten att framställa böcker var en process som tog mycket lång tid att utveckla, det var en metod som sakta växte fram stegvis, under lång tid och på flera håll samtidigt. Långt innan man lärde sig att trycka, satt munkarna i sina kloster och plitade med penslar och ritstift medan de skrev ned gamla texter för hand. Den metoden fungerade också, men det kunde ta år att färdigställa en enda bok och då i ett enda exemplar. Den första stora tekniska landvinningen man kom på för att kunna trycka och framställa flera exemplar av samma boksida var när man började snida hela sidor ur en träplatta, med text, bilder och allt. Samtidigt måste snideriet göras spegelvänt för att sidan skulle bli läsbar när den färgades in och överfördes (trycktes) på ett papper i en skruvpress. Man kan förstå att böcker inte tillhörde var mans egendom på den tiden eftersom de måste ha varit oerhört dyra i framställningskostnad. Men å andra sidan var ju inte läsekonsten särskilt utspridd heller. Johann Gutenberg Den person som senare kom att kallas för boktryckarkonstens fader var en tysk guldsmed vid namn Johann Gutenberg och den teknik det handlade om i Gutenbergs fall var egentligen inte en uppfinning, utan en tillverkningsprocess i tre delar. 1. att tillverka verktyg för framställning av metalltyper. 2. att kunna sätta samman textrader av dessa typer som sedan gick att återanvända. 3. att ta fram en fungerande tryckpress. Med den här metoden kunde man föra över färg från de infärgade typerna till pappret medan den övriga pappersytan förblev helt ofärgad, och metoden kunde göras om gång på gång om man ville ha fler exemplar av samma sida.
Tryckpressen som Gutenberg konstruerade hade stora likheter med dem som användes vid vin och oljeframställning och det är sannolikt att det var den konstruktionen som Gutenberg byggde vidare på när han tog fram sin tryckpress. Det anses också att Gutenberg tog fram en överlägsen tryckfärg. Före tryckningen sattes textraderna i en form där de sedan färgades in med handtagförsedda skinndynor, så kallade tamponer. Det här var ett moment som krävde stor skicklighet eftersom det gällde att få tryckfärgen jämnt fördelad över alla typer innan man placerade ett fuktat pappersark över typerna. Därefter lät man tryckpressens digel pressas ned mot papperet så att färgen överfördes till papperet. Det finns dokument bevarade som antyder att Gutenberg så tidigt som 1438 hade planer på en ny, icke namngiven uppfinning. Men för att kunna skaffa lämpligt material och kunna försörja sig under den tid utvecklingsarbetet beräknades pågå måste han få fram kapital.1448 lånade han pengar av en släkting för att kunna komma igång på allvar och två år senare lyckade han utverka ett betydande lån av finansmannen Johann Fust. I kontraktet stod det att den tryckeriutrustning som Gutenberg planerade att inhandla, eller på egen hand framställa, skulle utgöra säkerhet för lånet. 1452 gjorde Fust en ny investering i Gutenbergs affärsrörelse och kort därefter uppstod det en konflikt mellan Gutenberg och Fust, vilket utmynnade i att en för Gutenberg kostsam domstolstvist. Resultatet blev att finansmannen Fust tog kontroll över tryckeriverksamheten och 1455 blev Gutenberg helt utträngd ur företaget som Fust fortsatte att driva tillsammans med sin måg som också var tryckare. Det naturliga borde ju ha varit att Gutenberg skulle bli både rik och berömd efter alla år av banbrytande uppfinningar, men så blev det inte.. I stället gick det - som det så ofta gör här i världen - att andra kunde sko sig på hans geni. Visserligen kom han att gå till historien som boktryckarkonstens fader men det visste han inte då. Nu blev istället fordringsägaren Fust och andra konkurrenter rika och berömda på grund av alla vackra böcker de kunde trycka och sälja medan Gutenberg fick dra åt svångrem ytterligare ett hål och börja om från början. Undra på att karln ser bister ut på bilden.. Det här hände visserligen under 1400-talet, men visst känns affärsmetoderna igen. Det är minsann inte enbart tryckmetoden som vi ärvt från medeltiden. Omkring 1480, cirka 30 år efter Gutenbergs teknikförbättringar var boktryckarkonsten ordentligt etablerad i Europa och under andra halvan av 1400-talet trycktes drygt 40.000 titlar och 15 miljoner böcker. Den första boken på svenska 1495 trycktes den första boken på svenska språket av en man vid namn Johan Fabri. Boken var en religiös sedelärande betraktelse av en fransk teolog vid namn Jean Gerson. Bokens titel är Aff dyäfwlese frästilse eller Bok om djävulens frästelser som den kallas på på svenska. I början av 1500-talet kan det ha funnits upp till fem verksamma tryckerier runt om i Sverige, tryckerier som som i huvudsak arbetade åt kyrkan och i viss mån även för statsmakten. Men det ordningen skulle snart få ett slut. När Gustaf Vasa kom till makten 1523 dröjde det inte länge förrän han ledsnade på alla dessa boktryckare som jobbade för den förhatliga katolska kyrkan och 1526 landsförvisade han den sista katolske boktryckaren, som då var verksam i Söderköping. Biskop Brask protesterade och menade att det även i det nya Sverige behövdes dugligt folk som kunde trycka böcker. Men då svarade kungen att det inte behövdes några tyskar till detta för han tänkte utrusta ett eget kungligt tryckeri i stället. Men det var lättare sagt än gjort visade det sig, för när han senare beställde ett antal nya bibelöversättningar fick man ändå kalla på hjälp från Lübeck. Jürgen Richolff den yngre blev den som kom att trycka den bibelöversättning som sedan skulle bli stilbildande för det svenska skriftspråket. Vid sidan av de statliga beställningsverken var bokmarknaden i stort sett obefintlig i Sverige under 1500-talet. Gustaf Vasas censur och reformationens dråpslag mot den katolska bildningskulturen, vad det som slog undan benen för bokproduktionen. Under hela 1500-talet lär det inte ha tryckts mer än 4 000 böcker och broschyrer i Sverige. Det var inte förrän på 1600-talet då Gustaf II Adolf började satsa på den svenska kulturen som det började hända saker. Johannes Bureus som var den första riksantikvarien och riksbibliotekarien stod för det svenska premiärbidraget till den internationella typografin när han utvecklade ett typsnitt som kunde användas till att trycka runskrift. Uppskattningsvis trycktes 4,000 böcker i Sverige på 1600-talet och 40,000 på 1700-talet, en siffra som steg till 400,000 under 1800-talet. Efterfrågan på böcker växte mer och mer, men tryckmetoderna utvecklades inte i samma takt. Det var först när cylinderpressen uppfanns som det började hända saker, men då tog utvecklingen ordentlig fart i stället. Så kom man även på, att det gick att trycka på båda sidor av ett papper samtidig, och sedan kom rotationspressen som gjorde det möjligt att trycka på rulle. Nästa stora steg i utvecklingen var när offsettrycket kom. Men då börjar vi komma in på en helt annan teknik. Alf
Har man väl tagit sig upp för de stora, tunga men outslitliga trappstegen av sten och passerat de höga ytterdörrarna på var sida om farstun som man säger i Ovansjö, då befinner man sig i en enastående och unik miljö.
Paketeringsrummet vid Rosenlöfs Tryckerimuseum är fyllt av dofter och atmosfär som sakta sipprar mellan springorna i de grönmålade väggarna och det första man lägger märke till är det stora packbordet till höger, där så många av tryckeriets anställda började sin yrkesbana.
Den naturliga starten inför en yrkeskarriär som typograf var att som springgrabb paketera och leverera trycksaker till järnvägsstationen och postkontoret i Kungsgården. Det är även här, i paketeringsrummet som besökarens tidsresa tar sin början.. Året är 1887, Oscar den II är kung i Sverige. I Amerikas förenta stater uppfinner tysk-amerikanskan Emeli Berliner grammofonen och här hemma konstruerar Frans Wilhelm Lindqvist fotogenköket. Samtidigt påbörjade den då 19-årige Helmer Rosenlöf en tryckeriverksamhet i Rosentorps källare genom att i huvudsak trycka visitkort och brevpapper på en tryckpress han köpt från Hallströms maskinverkstad i Jönköping. Redan då var Helmer sjuk i TBC, en sjukdom som fortfarande inte är att leka med. Dessutom hade han svårigheter att få rörelsens ekonomi att gå ihop - till skillnad från hon med grammofonen och svenske Lindqvist med fotogenköket som senare fick namnet Primus - därför skrev Helmer ett brev, förmodligen på ett egenhändigt tryckt brevpapper till sin äldre bror Ruben, som vid den här tiden var kronolänsman i Bergsjö. Helmer ville att brodern skulle flytta hem och hjälpa till med skötseln av tryckeriet.
Helmer Rosenlöf
Företaget växer Och så fick det bli. Ruben Rosenlöf slutade med polisverksamhet, skatteuppbörder och indrivningar och flyttade hem till Ofvansjö socken som det hette på den tiden. Med Rubens hjälp började verksamheten få vind i seglen och ekonomin kom på fötter. Den 21 juli 1890 grundades "Bröderna Rosenlöfs Accidenstryckeri AB" vars produktion fortfarande mest bestod av visitkort, brevpapper och reklamblad. Den sortens produkter var då som nu till stor del färskvara, så jobben rullade in. De första tio åren bedrevs verksamheten, som tidigare nämnts i Rosentorp som var brödernas föräldrahem. Rosentorp är villan på andra sidan vägen, där museets utställningslokaler och reception finns idag. 1896 avled Helmer Rosenlöf endast 29 år gammal vilket naturligtvis måste ha varit ett hårt slag för brodern. Men seg och målinriktad som han var så drev han ändå företaget vidare och snart började affärerna blomstra. Vid sekelskiftet 1900, endast tre år efter broderns frånfälle ansåg Ruben att tiden var mogen för expansion. Han lät då upprätta tryckeribyggnaden samtidigt som han köpte in nya maskiner både för tryckning och bokbindning. Bland annat köptes en rullinjeringsmaskin från Förste & Tromm i Leipzig för 309 kronor och 50 öre, Den maskinen var sedan i drift ända till nedläggningen 1974.
Ruben Rosenlöf
En resa i tid och rum
Att ta steget över tröskeln till tryckeriavdelningen och se de stora och vackert formade maskinerna som fortfarande är kopplade till remdrifternas fullt fungerande axlar och hjul i byggnadens tak, och att höra ljudet från den stora Eikhoffpressen från 1909 är ingenting som nutidsmänniskan får upplev på andra ställen i dag.
För att inte tala om de breda furuplankorna i golvet; nötta av trötta fötters slitage under mer än hundra år. Fläckade och impregnerade av tryckfärg och allsköns kemikalier ligger dom där som tysta tidsdokument. Kärnfriska och av sällan skådade dimensioner bär dom oss på vår tidsvandring. Om någon undrar varför Ruben valde att investera så mycket i Kungsgårdens utkant, då ska man veta att runt förra sekelskiftet var Ovansjö socken centralort i den här delen av Gästrikland och att den största anledningen till etableringen där var transportfrågan. Vid den tiden fraktade man det mesta med häst och vagn, eller över och längs vattendrag och då fick man inte ha bråttom. Bilen var visserligen uppfunnen men det fanns inga speditionsfirmor som ASG eller liknande vid den tiden, bland annat beroende på kombinationen dåliga vägar och bildäck. Däremot byggdes järnvägsnätet ut i rasande fart och blev snart den näring som helt skulle ta över och säkerställa snabba och säkra godstransporter, inte minst i inlandet. 1857 var bansträckan mellan Gävle och Storvik färdigbyggd och 1859 kunde man skicka gods ända till Falun.
I Kungsgården, ett stenkast från Rosenlöfs tryckeri fanns redan en järnvägsstation så den geografiska etableringen kunde knappast ha gjorts bättre.
Ruben en visionär Mellan 1900 och 1938 växte företaget både fysiskt och ekonomiskt och det investerades i ny teknik som snällpressar och skärmaskiner. Tryckeribyggnaden utökades med en sätteridel och ett papperslager. När tryckeriet stod färdigt och folk började anställas köpte Ruben även en fastighet som han lät bygga om till flerfamiljshus. Det huset kom sedan att kallas Typhem på grund av att de anställda typograferna fick bo där till en billig penning. Det där var ganska vanligt förr i tiden bland större företag och i en del fall var det kanske ett tecken på att man ville ta socialt ansvar. Men det kunde även bli en tung black om foten för den anställde, som visste att han riskerade både arbete och bostad vid en eventuell konflikt. 1913 gjorde en ny teknik sitt intåg vid Rosenlöfs tryckeri som redan tidigare ansågs vara ett tekniskt avancerat företag. Nu började man dra sladdar kors och tvärs i lokalerna, det monterades elmotorer, lysknappar. Kontakter skruvades fast i väggarna och nya armaturer kom på plats. Vintertid värmdes lokalerna dels med kakelugnar och senare dels genom en stor kokseldad värmepanna från Skoglund& Olsson som var placerad i källarvåningen. Uppvärmningen från pannan var och är vattenburen och de stora värmeelementen fungerar fortfarande, men kokspannan är idag utbytt mot en oljepanna.
Varde ljus! Elektriciteten hade flyttat in vid ortens mejerien, beretts plats på fattighuset och vid tryckeriet i Kungsgården som växte så det knakade. Idag är det svårt att föreställa sig hur det kan ha varit att exempelvis arbeta som handsättare utan en ordentlig belysning. Innan den moderna trycka-på-knappen tekniken flyttade in drevs maskinerna via en bullrande och rykande oljemotor som var placerad på utsidan av själva tryckeribyggnaden.
1938, efter nära femtio år som företagsledare beslutade Ruben Rosenlöf att dra sig tillbaka av hälsoskäl. Han erbjöd 8 av sina anställda att ta över verksamheten, vilket de gjorde och i samband med övertagandet satsades cirka 2000 kronor vardera i aktiekapital samtidigt som man fick aktier i förhållande till hur många arbetsår var och en hade i företaget. 2000 kronor låter kanske inte så mycket, men omräknat till dagens penningvärde motsvarade det ungefär 56,000 och det var säkert en ansenlig summa för en vanlig typograf vid den tiden.
Tyvärr fick inte Ruben njuta av ledigheten på gamla dar, ty allt är förgängligt, inte ens företagsledare har evigt liv. I december samma år lämnade Ruben Rosenlöf det jordiska. Torrdassets tid var förbi I mitten av 50-talet fanns de fotmanövrerade hålslag- och skoningsmaskinerna till höger om ytterdörren, en plats som springgrabbarna även brukade utnyttja medan dom knaprade i sig sina medhavda smörgåsar. Men nu fick de båda maskinerna flytta en trappa upp till linjeringsrummet för att göra plats åt en skinande vit vattenklosett och ett tvättställ. Tidigare hade man varit hänvisad till en nyckeln på en spik invid ytterdörren och till en promenad söderut längs Korsikavägen där dasset var placerat diskret inbäddat i ett hav av syrenbuskar. Sommartid kunde det vara skönt att få komma ut och sitta en stund i lugn kontemplation bland pilfinkar och gråsparvar, men vintertid var det inte lika lustigt alla gånger, speciellt inte för springgrabbarna vars första uppgift, efter att ha laddat kokspannan på morgonen var att skotta sig genom plogvallen och fram till dassdörren efter en snörik natt. En nog så viktig uppgift innan nöden tvingade ut gubbarna efter frukostägget och rågkakan. I annat fall tog fan bofinken.. även vintertid. Slutet är nära Med nya tekniker och en hårdnande konkurrens i tryckeribranschen började det gå utför med det gamla tryckeriets ekonomi och 1968 gick rörelsen med underskott för första gången. Men ledningen gav inte upp och man bestämde sig för att köra vidare. Efter att Ruben Rosenlöf lämnat scenen och de anställda tagit över som ägare till tryckeriet gjordes inga nyinvesteringar, vilket säkert bidrog till att ytterligare snabba på nedläggningen som kom 1974.
Med facit i hand vet vi att just "försiktigheten" hos de nya ägarna och deras rädsla för att satsa på den nya tekniken var det som räddade all gammal utrustning från att hamna på tippen. I stället gav det oss och framtida generationer möjlighet att på ort och ställe se och uppleva en av världens bäst bevarade grafiska arbetsplatser. Det kulturarvet ska vi vara evigt tacksamma för idag och se till att vårda det ömt.
1970 skaffade man visserligen en begagnad sättmaskin av märket Linotype Multi, en amerikans maskin, licenstillverkad i Tyskland 1929. Maskinen köptes begagnad av Sundsvalls Skolstyrelse för 2,500 kronor i samband med att deras kursverksamhet upphörde. Även den maskinen fungerar än idag. Tidigare hade all text satts för hand vid Rosenlöfs, men med sättmaskinens hjälp kunde man nu skapa stora textmassor på bråkdelen av den tid det tagit att sätta för hand. Men det hjälpte inte, det var för sent att boka plats på resan mot en allt snabbare grafisk utveckling. 1974 nådde Bröderna Rosenlöfs tryckeri vägs ände och verksamheten lades ned. Den 5 juli blev sista arbetsdagen. Maskinerna stoppades, de anställda tog sina matväskor, låste dörren och gick hem. Åttiosju års tryckeriverksamhet hade upphört.
Uppståndelsens tid 25 november 1974 beslutade Sandvikens kommunfullmäktige att förvärva fastigheten med byggnader, och alla inventarier. Den 5 maj1983, nio år efter nedläggningen öppnades åter Rosenlöfs tryckeri, men nu som ett världsunikt bruksgrafiskt museum där allt, byggnader, maskiner och övrig utrustning fortfarande var helt bevarade och i samma bruksskick som den dagen då "gubbarna" gick hem. Att det här kunde ske kan vi tacka Sandvikens kloka och framsynta kommunpolitiker för, eftersom de besatt både vilja och förmåga att ta tag i nånting som normalt inte finns med på dagordningen. Man bildade Stiftelsen Rosenlöfs Tryckerimuseum vars uppgift är att ta det ekonomiska ansvaret för museet. Även Rosenlöfs vänner - en ideell förening vars verksamhet då som nu är helt inriktad på att det gamla tryckeriet måste bevaras och hållas levande såg dagens ljus. Vänföreningen jobbar fortfarande outtröttligt med skötsel av maskiner och utrustning och med att sprida kunskap om museet och de gamla grafiska yrkenas historia. Det gör man bland annat genom att hålla museet öppet med guidade visningar för skolungdom och allmänhet.
Vänföreningen ägnar sig även åt viss praktikantverksamhet för att överföra och bevara de gamla yrkeskunskaperna till yngre generationer och det gör man genom en varsam användning av den gamla utrustningen, vilket är en förutsättning för att museet även i fortsättningen ska kunna behålla statusen som en levande rest från en svunnen tid och yrkesepok. En bygdens son att vara stolt över Att Ruben Rosenlöf var en framgångsrik affärsman och företagsledare det vittnar inte minst museet och dess historia om. Men att han även hade andra bottnar i sitt sätt att tänka och verka, det är det kanske inte så många som känner till. I slutet av 1920-talet donerade Ruben hela 30,000 kronor till kyrkan för uppförande av ett krematorium på orten. En vacker tanke kan man tycka, och det gjorde säker även Ruben. Men se där högg han i sten, för varken handlingen eller tanken föll i god jord bland odalmännen i socknen. I en renodlad jordbruksbygd som Ovansjö där var man minsann inte vana att bli uppeldade, där ville man fortsätta att ligga hos varann även efter döden.
Hur det gick? Jo som det ofta brukar göra i goda berättelser så slutade även denna historia ur verkligheten till allas belåtenhet. Pengarna från donationen kom så småningom att användas i samband med uppförandet av en minneslund invid Ovansjö kyrka. Så även omde inte användes helt i enlighet med Rubens önskemål så kom dom ju ändå att bli till glädje för de kremerade. Och Ruben Rosenlöf han gick till historien som urtypen för vad vi idag kallar en sann entreprenör. Alf
Långt innan man lärde sig att trycka, satt munkarna i sina kloster och plitade med penslar och ritstift medan de skrev ned gamla texter för hand. Den metoden fungerade också, men det kunde ta år att färdigställa en enda bok och då i ett enda exemplar.
Det naturliga borde ju ha varit att Gutenberg skulle bli både rik och berömd efter alla år av banbrytande uppfinningar, men så blev det inte.. I stället gick det - som det så ofta gör här i världen - att andra kunde sko sig på hans geni. Visserligen kom han att gå till historien som boktryckarkonstens fader men det visste han inte då.
